2008Förra artikel 2009Nästa artikel

Guiden över fornlämningar efter den historiska tiden öppnade perspektiv på arkeologin

Från granitbrotten i Pyterlahti i Vederlax transporterades stora mängder byggnadsstenar till S:t Petersburg på 1700- och 1800-talet. Foto: Marianna Niukkanen, Museiverket.
Det finns en enorm mängd olika slags rester efter mänsklig aktivitet under forna tider i vår omgivning, på marken och i markgrunden. Att rester från den förhistoriska tiden skyddas genom lagen om fornminnen (295/1963) har varit en självklarhet redan i flera årtionden. Yngre objekt och rester som daterats till historisk tid har man börjat beakta mera systematiskt först på 2000-talet.

Arkeologiska undersökningar har av tradition gjorts i samband med restaurering och reparation av medeltida kyrkor och slott samt i det gamla stadsområdet i Åbo. Intresset för olika objekt från historisk tid började öka under 1990-talet, då de blev föremål för allt flera och allt mångsidigare arkeologiska undersökningar. Då började man också undersöka bland annat sätesgårdsplatser och industriella objekt. Vid sidan om medeltida städer var arkeologin i städer som grundats under Vasatiden och stormaktstiden särskilt framträdande. Därför utförde Museiverket i början av 2000-talet stadsarkeologiska inventeringar i ett tjugotal städer som grundats under 1500- och 1600-talet. Under inventeringarna bedömde man hur bra kulturlagret som är betydande för forskning och skydd hade bevarats i respektive stads olika delar. Därefter blev de bosättningshistoriska fornlämningarna på landsbygden, i synnerhet byplatser, föremål för särskilt intresse.

Den lilla järngruvegropen från 1840-talet i Böle i Vanda tömdes i samband med arkeologiska undersökningar år 2008. Foto: Wesa Perttola, Museiverket.

Denna utveckling lyfte fram behovet att på ett så omfattande sätt som möjligt beskriva alla typer av fornlämningar från historisk tid och fastställa mål för skyddet av dem. Vid den tiden var det Museiverkets byggnadshistoriska avdelning som var ansvarig för frågor som gällde fornlämningar från historisk tid. Av experterna vid avdelningen sammanställdes en grupp som fick i uppgift att behandla teman kring detta ämne. Även projektarkeologer som arbetade vid avdelningen deltog i arbetet. De hade en god kännedom om fältundersökningar av fornlämningar från historisk tid. Också bland annat Museiverkets övriga avdelningar, landskapsmuseer, universitet och Forststyrelsen erbjöd hjälp.

Inkvarteringsgropar efter ett militärläger som användes av Nylands dragoner under Gustavs ryska krig 1789–1790 i en skog i Elimä. Foto: John Lagerstedt, Museiverket.

De olika typerna av fornlämningar delades in i följande huvudgrupper:

  • Gamla städers kulturlager
  • Bosättningshistoriska fornlämningar på landsbygden
  • Näringshistoriska fornlämningar
  • Industrihistoriska fornlämningar
  • Kyrkliga fornlämningar
  • Krigshistoriska fornlämningar
  • Fornlämningar som gäller trafik och kommunikation
  • Övriga fornlämningar från historisk tid
En av de tre stenugnarna på platsen för ett salpeterkokeri från 1599–1643 i Löparö i Sibbo. Foto: Veli-Pekka Suhonen, Museiverket.

Utifrån fastställandet sammanställdes en PDF-publikation med rikliga illustrationer där man beskriver totalt 84 olika typer av fornlämningar från historisk tid. Guiden fokuserar i synnerhet på att identifiera fasta fornlämningar i terrängen och fastställa skyddsmål för dem samt på att karakterisera och förstå de funktionella och historiska helheter som de olika objekten bildar. Guiden riktades i synnerhet till inventerare av kulturmiljön och personer som arbetar med fornlämningsskydd, men där finns mycket intressant och nyttig information även för till exempel planläggare och arkeologientusiaster.

Publikationen har använts aktivt och borde nu uppdateras. Efter att guiden publicerades har det blivit en etablerad praxis att beakta fornlämningar från historisk tid vid arkeologiska inventeringar och vid planläggning och idag gör man till och med fler arkeologiska fältundersökningar vid objekt från historisk tid än vid förhistoriska objekt.

Ruinen efter Barkarböle masugn i skogsterrängen i Tenala, Raseborg. Högst uppe på kullen syns murgrunden av en skorsten från 1680-talet. Foto: Timo Kantonen, Museiverket.
På platsen där huvudbyggnaden för Alberga gård i Esbo från 1700-talet stått har terrasskonstruktioner efter en monumental trädgård bevarats. Foto: Päivi Maaranen, Museiverket.

Källor och tillägsinformation

Niukkanen, Marianna 2004: Kaupungit muinaisjäännöksinä – kaupunkiarkeologia Suomessa. Städerna som fornlämningar – stadsarkeologi i Finland. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 25.

Niukkanen, Marianna 2009: Historiallisen ajan kiinteät muinaisjäännökset: tunnistaminen ja suojelu. Museoviraston rakennushistorian osaston oppaita ja ohjeita 3. URN:NBN:fi-fe200902111177. http://www.nba.fi/fi/File/685/hist-ajan-muinaisjaannokset.pdf.

Kommentar

Ny kommentar

Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.