1969Förra artikel 1972Nästa artikel

Landbefästningar i skogar och förorter, skyddade sedan 1971

En bergsbruten och med murade stenar stödd stridsgrav i Stödjepunkt XX:4 i Gamlas. Foto: Ulla Salmela.
Helsingfors land- och sjöfästningar fågelbestånd på land och till sjöss har varit underställd fornminneslagen (295/63) sedan början av 1970-talet. Arkeologiska kommissionen skickade ett förslag, som lagts fram för och antagits vid byggnadshistoriska byråns möte, till Arkkitehtuuritoimisto KSS den 20 augusti 1971, avseende ett skyddsprogram för skansverk i Gamlas och Norra Haga. Enligt Arkeologiska kommissionen är alla skansverk och deras lämningar i området fredade fasta fornlämningar enligt fornminneslagen och bortskaffandet av dem kräver åtgärder såsom föreskrivits genom lag.

Till följd av skyddet för Helsingfors landbefästningar har man börjat anse att befästningar från första världskriget också annanstans i Finland är fredade med stöd av fornminneslagen. Nuförtiden skyddar man också befästningar från andra världskriget. De har dock åtminstone inte ännu tolkats som fornlämningar.

Även om Helsingfors landbefästningar från första världskriget tolkades som fredade genom fornminneslagen utgick man redan från början från att mindre viktiga befästningssegment kunde bortskaffas ur vägen för byggande. Man har således strävat efter att rikta skyddet på välbevarade helheter av skansverk, dvs. på objekt i stil med stödjepunkt XX i Gamlas.

Försvarsställningarna 4 och 6 i stödjepunkt XX i Helsingfors landbefästning i Gamlas i norra Helsingfors har bevarats till nutiden trots den täta förortsbebyggelsen längs järnvägen. Befästningarna ligger i parker som används för friluftsliv, lekar och all slags vistelse, som är typisk för en förort. Även om stödjepunktens befästningar varken har undgått törnar och skavanker eller modern målarkonst, illustrerar de alltjämt tämligen väl första världskrigets metoder för befästning, val av byggplats, byggnadsmaterial och krigföringssätt överhuvudtaget. Objektens värde framgår till exempel av att de utgör en nationellt viktig byggd kulturmiljö (www.rky.fi). Användningen av dem bör således anpassas till områdets historiska utveckling och till stadsbilden.

Ett betongövertäckt skyddsrum i stödjepunkt XX:4 i Gamlas. I stödjepunkt XX:4. Foto: Ulla Salmela.

Det som finns kvar av försvarsställning XX:4, som byggts på ett högt berg som dominerar omgivningen, är löpgravar som brutits in i berget eller grävts ner i marken och stötts upp med murade blockstenar, ställvis även med betong. Även tre maskingevärsställningar och tre observationsställningar har byggts av murade stenar. På platsen har det också funnits fyra skyddsrum, byggda av betong och murade stenar. Alla täckta konstruktioner har sprängts.

Försvarsställning XX:5 ligger vid foten av den föregående försvarsställningen och på en bergsknöl intill. På platsen finns det gravar som sprängts in i berget och förstärkts med murade stenar och betong. Försvarsställningen hade också tre maskingevärsställningar, av vilka två murats av stenar och en gjutits i betong. Det finns även tre observationsställningar. Vid ett skyddsrum och en maskingevärsställning har graven täckts över med ett betongvalv.

Källor och litteratur

Laine, Sirkku 1996. Ensimmäisen maailmansodan aikainen maalinnoitus Helsingissä. Helsingin kaupungin rakennusviraston julkaisuja 1996:3. Helsinki.

Lagerstedt, John 2014. Viaporin maarintama. Retkiopas ensimmäisen maailmansodan linnoitteille. Helsingin kaupunginmuseo.

Lagerstedt, John & Laulumaa, Vesa 2014. Helsinki, Ensimmäisen maailmansodan linnoitusvyöhyke. Inventointiselvitys. Museovirasto, arkeologiset kenttäpalvelut.

Kommentar

Ny kommentar

Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.