Museernas gemensamma utvärderingsmodell

Genom samarbete i riktning mot utvärdering av verksamheten

I början av 2000-talet hade utvärderingen av verksamheten blivit ett viktigt verktyg vid styrningen och utvecklingen av verksamheten såväl vid privata som vid offentliga organisationer. Också undervisningsministeriet satte upp utvecklingen av utvärderingsverksamheten avseende konst och kultur som ett av sina mål. År 2005 inledde ministeriet tillsammans med Museiverket ett projekt i syfte att göra ett förslag till att inleda utvärderingsverksamhet på museerna.

Den nya utvärderingsmodellen blev till som resultat av ett omfattande samarbete mellan experter inom museibranschen. Modellen beaktar museibranschens särdrag och specialbehov och planerades som ett verktyg för utveckling av museernas verksamhet samt som hjälpmedel vid analyser av museernas resultat och effekter. Utvärderingsmodellen bestod av självvärdering och utomstående utvärdering som genomfördes som sakkunnigutvärdering. Utgångspunkten i planeringen var museernas föränderliga verksamhetsmiljö.

Museernas erfarenheter av utvärderingen

Utvärderingsverktygen nådde cirka hälften av museifältet under 2006–2014. Museerna gjorde totalt 71 självvärderingar. Sakkunnigutvärderingar genomfördes av utomstående experter inom museibranschen för totalt 25 museer.  

Enligt museernas erfarenheter hjälpte självvärderingen med att sätta upp gemensamma mål, identifiera organisationens styrkor och lyfta fram förbättringsbehov som grund för utvecklingen av museitjänsterna.  

Sakkunnigutvärderingen gav museerna möjligheter att återspegla sina självvärderingar i utomstående experters utvärderingar. Ofta hjälpte de utomstående experterna museet att se sin särskilda karaktär och reflektera över sina verksamhetssätt. För många var det enda viktiga att det egna arbetet blev synligt på ett nytt sätt.  

De museer som tagit fram modellen ansåg den som klart nyttig i utvecklingen av den egna verksamheten. Som bäst blev utvecklingsorienteringen det dominerande verksamhetssättet i organisationen. Också förbättringsbehov identifierades. Utvärderingen ansågs vara en tung och tidsödande process. Resultaten implementerades inte alltid i praktiken på önskat sätt: museet genomförde utvärderingarna punktligt men utvecklingsåtgärderna tillämpades inte i praktiken, vilket gjorde personalen frustrerad.  

Förnyelse av utvärderingsmodellen

Efter att modellen hade använts i ett tiotal år insåg man att modellen i sig borde utvärderas och övervägas på nytt, skakas om. Både de som använde modellen och aktören som upprätthöll modellen, Museiverket, ansåg att både frågeställningen som byggde på museets grundläggande processer och strävan efter att producera objektiv och mätbar information om museets prestationer delvis var föråldrade.  

Modellen började utvecklas 2015 under samordning av Museiverket och även denna gång som en gemensam insats för hela museibranschen. Den här gången skisserades en ny modell utifrån från öppna verkstäder där man i synnerhet fokuserade på de behov som framkom i museernas verksamhetsmiljö och på hur museiarbetet ska ändras för att museerna ska få nytta av de möjligheter som miljön för med sig. 

Den nya utvärderingsmodellen har samma uppgift som den tidigare: att hjälpa museer att identifiera sina styrkor och utvecklingsobjekt samt att uppmuntra till diskussion, val och inriktning av verksamheten. Nu betonas profilering genom styrkor: museet kan inte vara bra på allt utan det ska identifiera de områden där det kan bli utmärkt.