1989Förra artikel 1990Nästa artikel

När vården av fornlämningar började i Nyland

Sibbesborgs vall med sin ekplantering i Sibbo. Foto: Päivi Maaranen.
Museiverket påbörjade ett systematiskt underhåll av fornlämningar i Nyland år 1990. Motsvarande verksamhet hade i och med den nya sysselsättningslagstiftningen kommit igång på olika håll i Finland redan år 1988. Med hjälp av underhåll förbättrade man bevarandet av fornlämningarna, upprätthöll landskapet och fäste medborgarnas uppmärksamhet vid bevarandet av kulturarvet. Dessutom erbjöd underhållet många som blivit utan jobb i samband med den ekonomiska recessionen en möjlighet till meningsfullt arbete. Resultaten och effekten av fornlämningsunderhållet konstaterades snabbt vara bra.

Underhåll av fornlämningar hade i sig en lång historia. Exempelvis hade redan Museiverkets föregångare, Arkeologiska kommissionen, underhållit många slags objekt. Underhållet var dock inte så systematiskt planerat. I slutet av 1800-talet utfördes exempelvis olika slags underhållssysslor i samband med renoveringsprojekt vid Korsholms och Raseborgs slott. Vid ingången av 1900-talet renoverade man erosionsskador på Stora Borgbacken i Borgå och förebyggde att nya skulle uppstå med hjälp av passagestyrning. Dessutom planterade man exempelvis ekar på vallarna på Sibbesborgs slottsplats i början av 1900-talet, eftersom man ansåg att de tillhörde det uppskattade objektet.  

I Nyland etablerades Brobacka i nuvarande Raseborg i Karis som ett centralt underhållsobjekt. Det ligger på västra sidan om Läppträsket på två skogklädda kullar. Från kullarna öppnar sig en utsikt över de omringande åkerfälten och sjön. I Brobacka kan man se olika slags lämningar av historiska perioders bosättning, som hänför sig från ungefär 1600-talet till 1940-talet. De består bland annat av stenrösen, ugnsruiner, åkerplättar, diken, åkerterrasser och byggnadsgrunder.

Fornlämningsområdet i Brobacka i Raseborg ligger på västra sidan om Läppträsket på två skogklädda kullar, varifrån det öppnar sig en utsikt över de omringande åkerfälten och sjön. Foto: Päivi Maaranen.

Baserat på utgrävningsobservationerna finns på Brobackas södra kulle även tecken på bosättning eller markröjning som hänför sig till tiden kring Kristi födelse. Senare på järnåldern, cirka 400–600 år efter Kristi födelse, begravdes även avlidna där. Begravningarna utfördes i en fyrsidig sättning byggd av två stora stenar högst uppe på kullen. Ännu 800 år efter Kristi födelse lades ett runt spänne, så kallat Karis-spänne, i en av gravsättningarna. Den har tolkats som ett offer som placerats i stenbeläggningen.  

Brobacka är förutom de arkeologiska lämningarna även värdefullt för sin natur. På Brobackas södra kulle finns en hassellund, som är skyddad av naturvårdslagen. Baserat på utgrävningsfynden verkar det som att man drog nytta av nötterna i Brobacka redan vid tiden runt Kristi födelse. Vid det gamla torpets stenfot blommar i sin tur olika slags prydnads- och nyttoväxter. Dessutom finns en landskapsmässigt värdefull vårdbiotop mellan kullarna. Den består av en hällmarkstorräng och en torräng. Vårdbiotopen har också många arkeofyter, det vill säga växtarter som berättar om mänsklig aktivitet under forntiden. Sådana är till exempel luddhavre (Avenula pubescens), rockentrav (Arabis glabra) och harklöver (Trifolium arvense).

Rockentraven (Arabis glabra) som växer i Brobacka i Raseborg är en arkeofyt, det vill säga en växtart som är kopplad till mänsklig aktivitet under forntiden. Foto: Päivi Maaranen.

När man påbörjade underhållet av Brobacka utreddes områdets förflutna och nuvarande tillstånd på många olika sätt. Utifrån detta lade man upp en underhållsplan. I planen beaktades bevarandet av såväl kulturella som naturkopplade värden. Öppna områden höll på att växa igen och hassellunden hade blivit granbevuxen. Därför påbörjades underhållet med att ta bort slyskogen, slå gräset och försiktigt avlägsna granarna. Efter den grundläggande iståndsättningen upprätthölls det uppnådda tillståndet med årlig kompletterande röjning och slåtter. Underhållets verkan följdes förutom med ögonobservation även med vegetationskartläggningar. Insektsarterna undersöktes med en separat kartläggning av stora fjärilar.  

Förutom underhållet utvecklades Brobacka som sevärdhetsobjekt i samarbete med intressentgrupper från Karis. Mellan natur- och fornlämningsobjekten vid sjöstranden bildades Läppträskets kulturstig. Stället blev en populär rekreationsplats och på somrarna kan man förutom natur- och landskapsbeundrare exempelvis även se landskapsmålare. Museiverket har monterat upp guidetavlor på platsen. Därutöver har ortsborna arrangerat en mobilguidning. På det här sättet bildar den fridlysta fasta fornlämningen, den skyddade hassellunden och den värdefulla vårdbiotopen en sevärdhet, där ortsbor och även folk som kommer längre ifrån kan njuta av vårt gemensamma arv.  

I takt med att samhället förändras har Museiverkets roll i underhållet av fornlämningar förändrats från utförare till handledare och övervakare. Därför avslutades Museiverkets praktiska underhållsarbete i Brobacka år 2009. De som ansvarar för underhållet av objektet har sedan dess bytts ut några gånger. På olika håll i Finland underhåller nuförtiden redan många slags aktörer fornlämningar med lov från markägaren och genom avtal med Museiverket. I vissa fall kan man beviljas finansiellt stöd från Museiverket för underhållsprojekten. Underhållet är en viktig del av det arbete som görs för att bevara vårt gemensamma arv och alla är varmt välkomna att delta. 

Gravsättning efter stormen i Brobacka i Raseborg när underhållet av objektet är avslutat och exempelvis vindfällen inte längre röjs bort från fornlämningarnas konstruktioner. Foto: Päivi Maaranen.

Litteratur och tillägsinformation:

Danielsson, Robert. 2006. Handbok i fornminnesvård. Riksantikvarieämbetet. http://www.raa.se/publicerat/9....

Brobacka fornminnesområde. Julkaisussa Mobiguide.fi. https://www.youtube.com/watch?v=KUmgocgxUBI.

Maaranen, Päivi. Terassipellon koekaivaus Karjaan Brobackassa: historiallisen ajan viljelys ja vanhemman rautakauden toimintapaikka. Julkaisussa Kentältä poimittua 5, Museoviraston arkeologian osaston julkaisuja N.o 9. Museovirasto. Sivut 57–68.

Moisanen, Jukka. 1995. Karjaan Brobacka. Historiallisesti monikerroksisen muinaisjäännösalueen hoito. Karis Brobacka. Vården av ett fornlämningsområde med flera historiska skikt. Julkaisussa Suomen hoidetut muinaisjäännökset. Vårdade fornlämningar i Finland. Museovirasto. Sivut 25–39.

Meinander, Carl Fredrik. 1973. Brobackan pyöreä solki. Julkaisussa Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakauskirja 75. Helsinki. Sivut 146–151.

Raasepori Karjaa, Lepinjärven kulttuuripolku. Verkkojulkaisussa Suomen muinaispolut. Museovirasto. http://www.muinaispolut.fi/index.

Tiitinen, Teija (toim.) 1999. Hiidenkiuas ja tulikukka. Opas arkeologisen kulttuuriperinnön hoitoon. Museovirasto, muinaisjäännösten hoitoyksikkö.

Kommentar

Ny kommentar

Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.