1998Förra artikel 1998Nästa artikel

Den finska eken inrotade kulturarvsfostran 1998–2008

Bland Den finska ekens publikationer finns det nyttigt material för kulturarvsfostrare som är aktuellt än idag. Bild: Maire Mattinen.
Projektet Den finska eken var viktigt för att sätta fart på kulturarvsforstran. Projektet inleddes av Museiverket och Utbildningsstyrelsen 1998. Även miljöministeriet anslöt sig till projektet, som fortsatte i över tio års tid. Branschens nätverk växte och Den finska eken öppnade nya möjligheter. Utbildningsarbetet utvecklades, skolorna och museerna fick ny vägkost. Man gjorde publikationer och inledde projekt. Det uppstod ett engagemang i kulturmiljön och antalet aktörer ökade. Kulturarvsforstrans kärnuppgift är än idag att svara på utmaningar som gäller stöd för barn och ungas tillväxt och utveckling samt delaktighet i kulturen och samhället.

Den finska ekens grenar täckte ett enormt aktörsnätverk

Museiverkets generaldirektör Henrik Lilius och Utbildningsstyrelsens överdirektör Aslak Lindström fattade ett betydande beslut då de inledde projektet Den finska eken 1998. Styrkorna hos de två ämbetsverken – det vetenskapliga tillvägagångssättet inom kulturhistoria och det pedagogiska kunnandet – sattes i arbete för att utveckla principer, begrepp och praxis för kulturarvsundervisningen. Projektet framskred under namnet Den finska eken+ och efter att miljöministeriet kommit med (2002) fortsatte projektet sin verksamhet i ett omfattande nätverk fram till 2008.  

Redan från början var Den finska eken ett riksomfattande projekt. Med gemensamt ansvar skapades stödmaterial för kulturarvsundervisningens olika teman. I programmen deltog även Forststyrelsen, Museiförbundet och en grupp museer, universitetets lärarutbildarinstitution men även läroverk och deras lärare, elever och föräldraföreningar. Organisationer, representanter för medierna, konstnärer, hantverkare och många andra experter deltog. Det multiprofessionella aktörsnätverket garanterade en dialog mellan undervisning, forskning och förvaltning. Till projektets styrkor hörde att det var praktiskt inriktade och att aktörerna på gräsrotsnivån var påhittiga och kunde hantera vardagen. Kulturarvsundervisningen var inte endast en blick bakåt utan uppmuntrade även till nyskapande. I nätverken deltog sådana pionjärer på miljöfostran som Suomen Ympäristökasvatuksen Seura Ry, Arkitektur- och miljökulturskolan Lastu m.fl. God praxis hämtades bl.a. från English Heritage och Unesco-skolorna. Världsarvsfostran löpte redan från början som en röd tråd genom utvecklingen av kulturarvsfostran.

Den finska eken gav stor skörd

Den finska eken innehöll årligen ett par hundra längre eller kortare projekt ordnade av läroverk runt om i landet. Det ordnades temaevenemang, seminarier och andra tillställningar, såsom nätverksträffar för Unesco-skolor. Mycket viktigt var den fortbildning som ordnades för lärarna. Utbildningsstyrelsen stod för största delen av kostnaderna, samarbetspartnerna stod för innehållsproduktionen.

Inom ramarna för Den finska eken producerades utställningar och en enorm mängd olika publikationer, artiklar och webbmaterial. Det uppstod sammanlagt 15 läro- och idéböcker. Upplagorna för de publikationer som delades ut till skolor och olika aktörer var som mest 4 000 st. 13 st. tidningar som presenterade olika praktiskt inriktade teman och lyckade undervisningsprojekt producerades och delades ut i tusental till skolorna. Lärare och elever fick idéer och uppmuntran av varandra. Kulturmiljöerna spelade en viktig roll. Man ordnade tävlingar, möten, beviljade diplom och fick synlighet i olika medier. Projektet hade redan tidigt en egen webbplats.

Nya skott från Den finska eken

Den finska eken blev en viktig del av det stärkta samarbetet inom byggnadsarvsbranschen och i verkställandet av Byggnadsarvsstrategin (2001). Samtidigt stärkte ordnandet av Europas byggnadsarvsdagar och kulturarvsundervisningen varandra och i många skolor blev firandet av dagen en tradition. Undervisningsinnehållet inkluderade både byggnadsarvsfostran och yrkesundervisning om byggande.  

Museiverket uppskattar att utvidgningen av det konkreta samarbetet mellan museer och skolor samt skapandet av de gemensamma verksamhetsmodellerna var ett viktigt resultat. Samtidigt stärktes kulturarvsfostrans ställning, man bekantade sig med nya partner och engagerade sig. Små resurser gav stora resultat och projekten fick mycket synlighet i medierna. Också Museiverkets strategi för kulturarvsforstran 2006–2010 fick impulser från projektet. Den finska eken skapade grunden för kommande arbete som nu framgångsrikt fortsätter i samma aktörers regi. Museilektorerna organiserade sig 2005 till Föreningen för museipedagogik. För att fortsätta Den finska ekens arv grundades Föreningen för kulturarvsfostran i Finland 2006.

Länkar och källor

Kulttuuria perinnöksi. Suomen Tammi – projektista verkostoksi 1998–2004. Raportti. Museovirasto, Opetushallitus, Ympäristöministeriö. Helsinki 2005. http://www.edu.fi/download/124539_raportti_1998_2004.pdf

Kulttuuriperintöopetus Opetushallituksen edu.fi -sivuilla
http://www.edu.fi/projektit/tammi/

Suomen Tammi: Ensimmäisen vaiheen raportti 1998–2008. http://www.edu.fi/download/124441_suomen_tammi_arviointiraportti_1998_2000.pdf

Suomen Tammi. Raportti verkoston toiminnasta 2005–2008. Opetushallitus, Museovirasto, Ympäristöministeriö. 2009. http://www.edu.fi/download/124538_raportti_2005_2008.pdf

Suomen Tammi Opetushallituksen sivuilla.
http://www.oph.fi/kehittamishankkeet/suomen_tammi

Den finska eken publikationer

Oma koulu – tutki ja opi -kirja kulttuuriperintöopetukseen, 1999. 

Esine elää. Toimitusryhmä Pekka Elo, Heljä Järnefelt, Seija Linnanmäki, Kirsti Melanko 2000.

Kulttuuriperinnön kauneus, hyvyys ja totuus. Toimitusryhmä Pekka Elo, Heljä Järnefelt, Seija Linnanmäki, Kirsti Melanko 2000. 

Kulttuuriympäristö – tutki ja opi. Toimitusryhmä Pekka Elo, Heljä Järnefelt, Antti Kylliäinen, Marja Sahlberg 2000. 

Maailmanperintö – tutki ja opi. Toimitusryhmä Pekka Elo, Hanna Kanninen, Riikka Salmelin, Petra Renvall 2001.

Oma koulu. Toimitusryhmä Pekka Elo, Inari Grönholm, Heljä Järnefelt, Seija Linnanmäki, Kirsti Melanko, Pauliina Rainio 2001.

Report, Third International Word Heritage Education Workshop. Editors Pekka Elo, Rosemarie Oei 2003. 

Rakennettu kestämään – tutki ja opi. Toimittajat Seija Linnanmäki, Marja Sahlberg, Harri Hakaste, Heljä Järnefelt 2003.

Kulttuuri- ja luontoperintö – eheää oppimista. Toimittajat Pekka Elo, Mikko Laine 2003.

Museo oppimisympäristönä. Toimittaja Kalle Kallio, 2004.

Aikapolku – tehtävänä kulttuuriperintö. Toimittaja Hanna Lämsä 2004.

Kulttuuria perinnöksi, raportti. Toimituskunta Pekka Elo, Heljä Järnefelt, Eero Kaila, Antti Lönnblad, 2005. 

Elävää kulttuuriperintöä – tutki ja opi. Toimitusryhmä, Pekka Elo, Heljä Järnefelt, Tommi Paalanen 2008.

Yhdessä oppimaan – opas monikulttuurisen kulttuuriperinnön opettamiseen. Toimittaja Marja Laine 2010.

Suomen Tammi. Raportti verkoston toiminnasta 2005–2008. Opetushallitus, Museovirasto, Ympäristöministeriö. 2009.

Kommentar

Ny kommentar

Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.
Det här är en obligatorisk uppgift.