I Kiuruvesi i Norra Savolax nordvästra hörn bodde vid den tidpunkt då föremålet hittades år 1930 många historieintresserade människor, och bland dessa ”Museo-Paavo” Ruotsalainen, grundare av muséet i Kiuruvesi. Ruotsalainen hade många förtroendeuppdrag och via hans händer torde många stenföremål ha passerat, sådana som man i samband med omfattande uppodlingar av marker hittade i början av 1900-talet. Även hålmejseln hittades i åkern. Gården Lehtokaarre vid Kiuruvesijärvis östra strand, mittemot kyrkbyn ägdes på den tiden av aktiebolaget Kymin Osakeyhtiö. Arbetsledare för området, Kustaa Rönkkö, var värd på gården och hade en arbetskarl vid namn Kalle Kämäräinen. Kämäräinen höll på att plöja riåkern eller strandåkern när hans blick fastnade på ett föremål med en märklig form.

Om det stämmer att föremålet hittades år 1930, vet vi inte var föremålet låg de därpå följande fyra åren. Under den tiden åkte man nog från Kiuruvesi till Helsingfors flera gånger. Bonden Kalle Kämäräinen som hittade föremålet var ju agrarförbundets riksdagsledamot från år 1930. Kanske hålmejseln prydde Lehtokaarre-gård eller kanske Museo-Paavo hade hand om den. Det som i alla fall är säkert är att föremålet förvarades väl och med uppskattning eftersom hålmejseln inte har en enda spricka eller repa.

Hålmejseln upptogs i Nationalmuseets samling den 31 augusti 1934 och i huvudkatalogen fick den nummer KM 9914. Anteckningarna skönjer en liten detalj som kan tänkas anknyta till föremålets säregenhet – dvs. den exakta tidpunkt, kl. 9:35 då föremålet upptogs i nationalsamlingen. Inga tidpunkter nämns i andra anteckningar som gjorts under samma tid. Föremålet var en donation som apotekaren i Kiuruvesi Bernt Emil Forsblom hade med sig till Nationalmuseet denna morgon. Arkeologiska kommissionens frågeblad med frågor kring upphittandet av föremålet hade han undertecknat dagen innan i Kiuruvesi.

Föremålet togs emot av Sakari Pälsi, intendent för den förhistoriska avdelningen. I marginalen i katalogen har en enkel konturbild av föremålet ritats, troligen av Pälsi, och i den andra marginalen har antecknats ”framlagd” för att informera om att hålmejsel har lagts fram för att visas för allmänheten. Föremålet ingick i Nationalmuseets förhistoriska utställning fram till år 2016. När Nationalmuseets förhistoriska utställning omarbetades, var mejseln första gången framlagd i den kommun där den hittades, dvs. i museet i Kuopio. Besöket i Norra Savolax ledde till många tidningsartiklar och radioprogram. Folk kom ända från Kiuruvesi; dvs. de avverkade en resa på 120 km enbart för att beskåda hålmejseln.

Efter att hålmejseln hittades har Lehtokaarre-åkrar besökts av mången arkeolog. Ingenting annat som härrör från stenåldern har hittats, så det enda vi har att tillgå är föremålets egna historia. Den stenart som mejseln är tillverkad av härstammar troligtvis från området vid den västra stranden av Onegasjön. Onegas grönskiffer av mycket hög kvalitet förekommer i området kring Petroskoj.

Föremålet är tillverkat med stor skicklighet och är en stenåldersstenhuggares mästerstycke. Stenhuggarna i Onega specialiserade sig på att bearbeta grönskiffer, och således är hålmejseln högst antagligen tillverkad där och har via köpmän färdats till dagens Finland. När hålmejseln tillverkades för flera tusen år sedan var den knappast avsedd som ett bruksföremål, utan som ett värdeföremål. Kanske hålmejseln var en värdefull gåva som av en eller annan orsak hamnade vid Kiuruvesijärvis strand och låg där tills ett åkerverktyg lyfte upp den.