Experten i etern – Museiverkets personal i offentligheten
Olli Hakli
Museiverkets personal har flitigt framträtt som experter inom sin egen bransch vid evenemang samt i medier. Maire Heikkinen på Museiverkets avdelning på Billnäs renoveringsmässa år 1996. Foto: Museiverket (RHO469676).
Många av Museiverkets experter har inom ramen för sitt arbete och vid sidan om det fört fram vår verksamhet i offentligheten. Många har samlat ihop sin expertis i böcker och pärmar. Även Museiverket har publicerat många verk som ger vägledning för byggande och arkeologisk verksamhet. I det här utdraget presenteras ett urval av Museiverkets personal i offentligheten.§
Husdoktorn
Panu Kaila kom till Arkeologiska kommissionen år 1971. Året därpå förvandlades kommissionen till Museiverket, på vars avdelning för byggnadshistoria Kaila verkade fram till år 1990. Strax efter detta, år 1997, publicerades hans succébok Talotohtori – rakentajan pikkujättiläinen (Husdoktorn – byggarens lilla handbok). Det är en handbok om byggande och renovering. Boken antogs av allmänheten på stående fot. Husdoktorn svarade på frågor om renovering likt en uppslagsbok och boken är på många sätt fortfarande ett användbart grundläggande verk. Boken har redan tryckts i 21 upplagor, varav den senaste kom ut år 2016.
Kaila har även skrivit andra böcker, vid sidan om renovering även om bland annat husmåleri. Österbottensgården som han gjorde tillsammans med Elias Härö fick informationsspridningens statspris år 1977. Kaila uppträdde ofta som expert i tv där han framhävde renoveringsarbetets meningsfullhet och olikhet i jämförelse med nybyggnad. Kaila är fortfarande en efterfrågad föreläsare. Hans uppträdanden kan bland annat ses här. Föredragets andra och tredje del kan också ses. Kaila uppträder i tjänsten i tv år 1984.
Panu Kaila och Elias Härö på kontoret vid övergången mellan 1960- och 1970-talet. Radarparets Österbottensgården: handbok för renovering fick informationsspridningens statspris år 1977. Foto: Museiverket (RHO469650).
Den finska tapetboken och byggarens radio
Maire Heikkinen hade en lång karriär som forskare och specialist inom Museiverket. Museiverket och SKS publicerade Heikkinens Suomalainen tapettikirja (Finsk tapetbok) år 2009. Den föregicks av publiceringen av en omfattande tapetdatabas på webben som hade tjänat den breda allmänheten.
Heikkinens expertis var efterfrågad. Rundradions reporter Maija Typpi blev redaktör för programmet Rakentajan ja remontoijan ilta om byggande och renovering i Radio Suomi år 2010. Maire Heikkinen från Museiverket bjöds in som debattör. Programmets gäster varierade. I ett senare skede bjöds även byggnadskonservatorn Risto Holopainen in i diskussionen och han blev en återkommande gäst i programmet. Man kan lyssna på radioprogrammets andra del här.
Päivi Eronen och Olli Cavén på Museiverkets avdelning på Billnäs renoveringsmässa år 1996. Foto: Museiverket (RHO469678).
Risto Holopainen arbetade på Museiverket ett tjugotal år, först på Fölisön och sedan som ansvarig för utdelning av restaureringsbidrag och byggnadsrådgivning. Vid sidan om arbetet deltog han ofta i programmet Seurasaari som sändes på lördagar i Yle. Holopainen var också med i ett program om Fölisön som sändes på MTV.
Holopainen och Heikkinen var båda även ofta med på branschevenemang, såsom Billnäs renoveringsmässa. Även Olli Cavén och Päivi Eronen deltog i mässan. På mässan presenterade Heikkinen växtfärgning och Holopainen ställde ut arbetsprov. Enligt Holopainen var verksamheten ofta förlagd till veckoslut och även annars utanför tjänstetid. Trots det deltog man med glädje.
Arbetsproven var en del av mässpresentationerna. I dem presenterades det traditionella byggandets metoder och redskap. Risto Holopainen vid en stocksåg. Foto: Museiverket (RHO469681).
Fråga om arkeologi
Redaktör Maija Typpi gjorde även andra program som berörde Museiverkets bransch. I serien Kysy arkeologiasta (Fråga om arkeologi), som hon var redaktör för tillsammans med Aarre Nyman, svarade man på lyssnarnas frågor om vårt lands forntid. Man gjorde ett antal avsnitt av programmet och från myndigheten var i alla fall Anna-Liisa Hirviluoto, Torsten Edgren, Paula Purhonen, Leena Söyrinki-Harmo, Tuula Heikkurinen-Montell och Petteri Pietiläinen turvis i studion.
Ur jordens barm
Maan povesta (2006) (Ur jordens barm) var Yles tv-program om arkeologi, där många ur Museiverkets personal deltog, bland annat Hans-Peter Schulz, Vesa Laulumaa, Esa Mikkola, Petro Pesonen och Petri Halinen. Serien i sex delar presenterade Finlands förhistoria i kronologisk form. Seriens syfte var att popularisera det forntida livet och visa upp dess näringar. I programmet funderade man bland annat på människornas tidsanvändning och beräknade att stenåldersmänniskorna som levde i Kierikki hade en arbetsdag på fyra timmar. Detta överflöd och livets lätthet kan förklaras av att finländarnas förfäder valde att bosätta sig i de norra områdena.
Stadsbyggandets historia
Kaupunkirakentamisen historia (Stadsbyggandets historia) är en relativt färsk radioserie i fem avsnitt på Yle. Inspirerad av verket Kaupunkirakentamisen historia 1–2 hade programmets redaktör Virpi Väisänen kontaktat bokens författare. Museiverkets Marianna Niukkanen som talade om medeltiden i Borgå, Juhani Kostet som talade om regleringen av städer samt avdelningsdirektör Pekka Kärki som var redaktör för bokserien. Han berättade om bränder som våra städer råkat ut för på ett sätt som gjorde brändernas orsaker och betydelse mänskligare. Rainer Knapas, som verkade inom Arkeologiska kommissionen och Museiverket under åren 1965–1990, berättade om militärarkitektur i Fredrikshamns fästningsstad.
Boken Kaupunkirakentamisen historia (Stadsbyggandets historia) var ett ansett verk av Henrik Lilius och ovan nämnda personer och även Museiverkets Marja Terttu Knapas, Jarkko Sinisalo och Lauri Putkonen var ansvariga för utförandet av det under olika perioder. Boken tilldelades informationsspridningens statspris år 2015.
Virpi Väisänen har också gjort program om arkeologiska ämnen. Nyligen fördjupade sig avsnittet Kaivajat (Grävarna) i serien Viestejä muinaisuudesta (Meddelanden från forntiden) bland annat i finansieringens knapphet inom den arkeologiska forskningen och beklagade sig över att arkeologisk forskning ofta bara motiveras med att fornlämningar håller på att hamna under byggprojekt. I programmet deltog Museiverkets Marianna Niukkanen, som tillsammans med testutgrävningsgruppen undersökte en brandgrav från järnåldern i Loppis. Hon hade också varit med i Prisma-programmet och funderat på vad från vår tidsepok som kommer att sysselsätta framtidens arkeologer.
Marinarkeologi i offentligheten
Marinarkeologi är mycket mediesexigt. Ett fåtal tar sig under ytan men ämnesområdet intresserar de flesta av oss. Vid Museiverket har man undersökt kulturarvet under vatten i sin egen enhet sedan år 1968. Museiverkets personal presenterar ämbetsverkets arbete och deltar flitigt i den offentliga diskussionen.
Minna Koivikko var gäst i programmet Salaisuudet pinnan alla (Hemligheter under ytan) på Yle Puhe med Juuso Pekkinen som redaktör. Yle nyheter visade upp när Museiverket filmade vraken i Saimen. Riikka Alvik för sin del var gäst i Yles Tiedeykkönen (Vetenskapsettan), där man behandlar San José-skattskeppets historia. Maija Matikka var gäst i Yles morgon-tv för att diskutera hur Östersjöns vrak plundras hänsynslöst.
I S:t Mikaels last fanns flera Meissen-serviser. Föremål som har lyfts upp ur vraket och som ställdes ut på Sjöhistoriska museet år 2012. Foto: Jani Gerkman, Museiverket (V6:2).
I Yles dokumentär Kuka ryösti hylyn? (Vem plundrade vraket?) (2014) deltog förutom Museiverkets Koivikko och Alvik även Juhani Kostet, Hannu Matikka och Ismo Malinen. Man kan läsa om ämnet i denna artikel på Yles webbplats.
Periodvis har marinarkeologiska program även sänts i radion. I Yle Radio Suomis program Yhtä elämää (Ett enda liv) dyker Koivikko mot rädslorna. I Turkki ja täkki-seriens program Purjehdus alkaa Helsingin Sirpalesaaresta diskuterar Alvik å sin sida om vrak.
Liksom andra offentliga förvaltningar är Museiverket gärna med i media och är ett starkt varumärke där. I och med förändringarna inom kommunikation, såsom uppkomsten av sociala medier, är synlighet mer varierande än tidigare, men samtidigt även mer splittrat. Håll öron och ögon öppna.
Muun julkishallinnon tapaan Museovirasto on mieluusti mediassa, ja siellä vahva brändi. Näkyvyys on viestinnän muutosten, kuten sosiaalisen median synnyn myötä aiempaa monimuotoisempaa mutta samalla sirpaleisempaa. Pysykää kuulolla ja silmät avoimina.
Kommentar
Differentiation of S <a href=https://cials.top>buy cialis online united states</a> Localization of collagen in the rat lung biochemical quantitation of types I and III collagen in small airways, vessels, and parenchyma
Ny kommentar