Salo, Halikko, Rikala

I juni 1950 tog någon i Halikko kontakt med Arkeologiska kommissionen (nuv. Museiverket) om svärdfynd i samband med nybyggande på Rikalanmäki. Redan på kvällen samma dag som rapporten kom in åkte arkeolog Jorma Leppäaho iväg till Halikko och Rikala. Leppäaho sade då att man i samband med ett ladugårdsbygge hade funnit ett större gravfält med rikliga och mångsidiga fynd som daterades till korstågstiden.  

Arkeologiska utgrävningar på gravfältet från 1000–1100-talet inleddes redan samma sommar under Leppäahos ledning. Man fortsatte med undersökningarna under åren 1951 och 1953. Vid utgrävningarna undersöktes totalt cirka 50 gravar, de flesta grävda i riktning sydväst–nordost. De döda hade gravlagts, utan att brännas, i en grop grävd i marken. I 19 gravar fanns spår efter en kista av brädor eller en urgröpt trädstam. I en del kistor eller gravgropar hade man använt pälsskinn eller mossa som stoppning. Ibland hade de döda täckts över med yllekläder eller näver.  

De döda hade försetts med rikliga gravgåvor för livet efter detta: dagliga redskap och verktyg, smycken och vapen. Kvinnornas smycken hänför sig i regel till dräkter. De värdefullaste fynden från gravfältet är vapen, de flesta av dem är tunga, osmyckade svärd avsedda för kamp. Det mest berömda vapnet bland fynden är ett svärd där namnet Gicelin i silvergarn har hamrats in sabeln. Namnet torde vara en signering av smedmäster som tillverkat svärdet. Förutom svärd hittade man också tre bredbladiga yxor eller stridsyxor och åtta spjutspetsar i vapengravarna.

Gravarna i Rikalanmäki avspeglar samhällets välstånd, som torde ha berört bara en del av befolkningen i Rikala. Fyrtio gravar i Rikala innehöll gravgåvor och i fem gjordes inga fynd alls. Avsaknad av föremål i gravar har ofta ansetts tala för att kristendomen anammades i slutet av järnåldern. Gravfältet har inte undersökts i dess helhet. Föreningen Museo- ja kotiseutuyhdistys i Halikko och en okänd privatperson understödde genomförandet av utgrävningarna även finansiellt.  

När undersökningarna avslutats ansågs Rikalanmäki fornlämningsområde med närmaste omgivning vara så pass betydande att kommunen och församlingen löste in området av den privata markägaren. I dag ägs fornlämningsområdet och den närmaste omgivningen av staten och Salo stad. Undersökningarna väckte vida intresse. Många tidningar skrev om utgrävningarna och en hel del människor besökte dem.    

Utöver skelettgravfältet är Rikalanmäki även känt för ett gravfält med brända gravar från merovingertiden (ca 550–800 e.v.t.). Området är också känt för spår och tecken efter mänsklig verksamhet som föregick järnåldern. Man kan studera forntiden i Rikala längs en fornstig som sträcker sig över kullen och borgberget. Det finns flera informationsskyltar längs stigen.